Fortsätter på temat 48h lite till bara.

Igår var det vernissage i Stockholm där alla bidrag fanns och alla som ville fick komma dit för att se resultaten. Man fick också rösta på bidragen.
"Folkets röst" fick en härlig grupp som satt nära oss på Hyper Island och jobbade. Vi sågs under våra pauser och gav varandra feedback. Linn som är Art Director i den gruppen meddelade även att vårt bidrag blev tvåa på vernissaget. (Går inte att dubbelkolla så jag väljer att tro att det är sant) Vårt digitala bidrag var tydligen också tvåa, enligt Linn.



Folkets röst:

Nu undrar du säkert intensivt hur det gick med den där tävlingen. Jag har ju redan nämnt att jag inte själv stod på prispallen. 87 bidrag blev det, första, andra och tredjepris utsågs. Överblivna 84 grupper och bidrag står och trängs på fjärdeplatsen. Här kommer de vinnande bidragen. Samt mitt eget. Vill ni veta vem som gjort vinnarbidragen får ni kika in på 48h.se, men jag kan nämna lite smått att min käre klasskamrat tog hem andrapris.

GULD:


SILVER:


BRONS:


Mitt bidrag:

Mina gruppmedlemmar: Astrid Sylvester, Art Director (Hyper Island) samt Martin Melin, Strateg (Stockholms Universitet).

Tillbaka från en mycket omtumlande resa. En resa som har vidgat mitt perspektiv. För ett år sedan visste jag inte vad en copywriter var, nu fick jag klä på mig rocken och på riktigt låtsas att jag var en. Då skulle jag bli informatör, för ett halvår sedan skulle jag bli journalist och för ett och ett halvt år sedan tänkte jag bli engelskalärare. Går man tillbaka bara ytterligare några månader innan det skulle jag bli undersköterska, socionom, ambulansförare eller något med turism. Då var jag en oäkta norrlänning, nu en norrländsk göteborgare. Om någon hade sagt till mig då att jag skulle tävla i Sveriges största reklamtävling för studenter nu, hade jag inte trott på dem. Att jag inte vann är oväsentligt. Det handlar om mål, självförtroende och att våga. Tre saker som jag har kommit mycket längre än jag trodde med. När jag till slut släppte taget om saker jag trodde var för mig, kunde jag göra sådant jag egentligen ville göra.

Och jag har tänkt mycket på det här med att våga släppa taget. Det är många gånger fruktansvärt skrämmande. För precis som när man hänger i ett broräcke, så vet man att när man släpper taget så faller man. Och man vet inte hur man landar. Det är skrämmande. Men det är jobbigt att hänga där. Man ödslar oerhört mycket tid och kraft på att orka hänga kvar. Och i slutändan vet man att man måste släppa för att kunna ta tag i någonting nytt. Detta innebär också att man måste lämna saker bakom sig, det är omöjligt att inte göra det. Man kan inte hänga i två räcken samtidigt. Och det är jobbigt. Jobbigt att lämna saker, jobbigt att man inte vet hur det ska sluta. Jobbigt att gå utanför sin trygghetszon. Men det är värt det. För vem är man, vem blir man, om man står kvar och stampar, om man ödlsar tid på något eller någon som inte är värt tiden, mödan och engagemanget?

Så nu till det vidgade perspektivet. Jag har plockat ner alla andra reklamstudenter från den höga piedestal jag placerat dem på, de är varken bättre eller sämre än oss på yrkeshögskolan. De är bara reklamstudenter, precis som vi. Jag har förlorat en tävling, men vunnit en erfarenhet. 48h kommer stå som en symbol för mig, det är något jag aldrig trodde att jag skulle göra. En symbol för att livet tar en vidare, när man släpper taget.

Sitter på skolan Hyper Island i Stockholm och gnuggar skallen mot tangenterna på datorn. En dag kvar på tävlingen där jag tävlar tillsammans med två nyfunna vänner om att göra bästa printlösningen för ideella organisationen Stella. Med tuff konkurrens, 400 duktiga studenter gör precis samma sak runt om i staden.

Och igår fångades jag på bild i copywriterkön utanför SF, upptäckte vi precis. Skönt med 0,5 sekunder i rampljuset ialllafall. :)



Bildspel

Kony 2012.
Den här kampanjen, detta youtubefenomen, eller vad vi nu än väljer att kalla den har säkerligen flimrat förbi på din facebookvägg eller twitter. Säkert dykt upp på blogg, eller nämnts i någons samtal vid bordet bredvid. Den har nog på ett eller annat sätt svischat förbi dig. Och många har tittat. Faktum är att så många har tittat att det är ett av de störta youtubefenomenen någonsin, det som kanske blivit mest viralt någonsing. Bara på 5 dagar hade 70 miljoner tittat. Och tydligen hade de flesta till och med tittat klart, trots att den är 30 minuter lång.

Det fascinerar mig, för jag övervägde inte någon gång under denna stund ifall jag skulle stänga av. Det mesta jag tittar på som inte är väldigt korta klipp, stänger jag av innan den är färdig. Men när man inte gör det, är det något som får en att vilja se mer. Någonting som hakar fast dig och drar med dig genom förloppet.

Faktum är att redan vid rubriken var jag fast, som den copywriter jag önskar jag vore, noterar jag kanske det mer än man vanligtvis gör. Men hur eller hur. "Nothing is more powerful than an idea" står det och fortsätter "Whose times has come", "Whose time is now".

Överlag fascinerar idén mig oerhört. Att göra denna okända extremkriminelle rebelledaren världskänd. Att låta alla veta vem han är, alla ska höra hans namn, media ska prata om honom. Och framförallt ska alla vi vanliga människor runt om i hela världen prata om honom. Så att politiker ska höra oss. Vi ska alla tillsammans stå upp och säga att sånt här inte ska få försigå, och sätta det på de styrandes dagsagenda. För att Kony ska kunna gripas och alla de tusentals barn han har gjort till soldater ska få komma hem.

Har du missat denna dokumentär? Kanske låtit den flimra förbi?

De senaste dagarna har jag grunnat över vad problemet med mitt bloggande är. Varför jag inte får mig till att skriva nya inlägg så ofta som jag skulle vilja. Men det är först nu, när en tenta i marknadsföring väntar runt hörnet som jag lyckats nå en någorlunda insikt i vad som pågår.

Jag saknar en vision. Alla företag har en affärsidé, som handlar om vad de ska sälja och hur och till vilket pris och så vidare. Men företag har oftast också en vision. Ett övergripande, nästan ouppnåeligt mål som hjälper dem att fokusera på det stora hela. Sällsamma är de företag som lyckas uppnå sin vision, och lyckas man får man skaffa en ny. Precis som när man når sina drömmar. Martin Luther King är ett bra exempel på en person med drömmar, synonyma med visioner. Han arbetade för lika rättigheter och människovärde oavsett hudfärg, han arbetade steg för steg för att uppnå detta, men han arbetade också mot sin vision: ”I have a dream that one day on the red hills of Georgia the sons of former slaves and the sons of former slaveowners will be able to sit down together at a table of brotherhood. I have a dream that one day even the state of Mississippi a desert state sweltering with the heat of injustice and oppression will be transformed into an oasis of freedom and justice. I have a dream that my four children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character. I have a dream today.”

En vision behöver inte så konkret säga samma som affärsidén. Ikeas vision skulle kunna vara att finnas i varje svenskt hem, men är istället "Skapa en bättre vardag för de många människorna". Coca-cola tror jag har visionen "at an arms length". Att det alltid ska finnas coca-cola inom en halvmeter i princip. Att en vision kan funka även om den helt uppenbart inte kan uppnås visar vägverket: "Nollvisionen". Ingen ska dö i trafiken. Det är deras vision. Kriminalvården kör på det enkla budskapet "Bättre ut". En vision om att de kriminella ska vara bättre människor när de är klara än de var när de kom dit.

Med det sagt, ska jag jobba på en vision. Och en "affärside". Kan erkänna lite smått, att det förmodligen inte kommer bli någon. Jag har inte motivation nog att motiveras av en vision.

When you want something in life, just reach out and grab it.

Becel
Creme Bonjour
GB Glace/Heartbrand (Carte D'or, Ben & Jerrys etc)
Hellmann's
Knorr
Lätta
Lipton
Maille
Maizena
Milda
O'hoj
Skippy
Slotts
Winborgs
Bertolli
BlueBand
Rama
Doriana
Country Crock
Amora
Calve
Wish-Bone
SlimFast


Comfort
Jif
Sun
Via
Surf
Sunlight
Radiant
Domestos
Omo

Brylcreem
Fissan
Lifebuoy
Pond's
Signal
Close Up
Radox
Simple
St. Ives
TreSemme
Vaseline
VO5
Axe
Dove
Lux
Pepsodent
Rexona
Sunsilk

Samtliga ovanstående märken är ett märke. Unilever. Bara så ni vet.
(kan vara fler, oklart eftersom de inte skriver alla märken på samma ställe)

Jag skulle vilja skriva en riktigt bra barnbok. Det kan väl inte vara så svårt?

Har gett upp mina 369 försök dock. 
Inspiration. Var är du?